lördag 30 november 2019

Sista inlägget

Nu är jag helt hemma hemma! Inga missöden på vägen :)
Möttes av, enligt utsago, novembers enda solstrålar. Kökssoffan känns igen.

Nu finns bilder upplagda i några av de bildlösa inläggen. Håll till godo!

Får se om eller när det blir någon mer resa att dela med mig av...Tills dess: Hej då bloggen!

Snart hemma!

Nu har jag anlänt Arlanda och sitter och väntar på maståget.

Det har varit en fantastisk resa på många sätt. Främst att få följa med mamma och se henne i sitt esse och träffa (kanske lite väl) många av hennes vänner och bekanta. Men så härligt att betrakta mamma och inse att hon passar väldigt bra här. Det hade jag svårt att tro!

Mount Elgon var en upplevelse i sig, som jag inte skulle vilja göra om! Eller jo, kanske om jag fick fem- sex dagar på mig så jag orkat lyfta blicken och se sig omkring. Att vara bättre tränad är förstås också ett alternativ...

Tanzania och havet var precis så härligt som man kan tänka sig. Men en kan ju verkligen undra om jag inte hade kunnat hitta ett liknande paradis liiiiiite närmare Dar es Salaam?

En månad går väldigt fort, men nu är jag redo att återvända till vardagen och min kökssoffa (tror jag)!

Om jag ids lägger jag upp bilder i de bildlösa inläggen när jag kommer hem. Det finns ju några gobitar att bjuda på ;)

torsdag 28 november 2019

Tillbaka i Dar es Salaam

Men det var f-n ingen barnlek. Det verkade ju fantastiskt att det passerade en buss precis utanför som skulle gå hela  vägen till Dar es Salaam utan byten. Helt enkelt för bra för att vara sant. Ja precis. Så sant att det inte var några byten. Men den stannade liiiiiite väl ofta, hade liiiite motortrubbel, liiiiite väl mycket folk och liiiiiite väl mycket kö in mot stan. Med sjuuukt mycket träsmak i rumpan klev jag av efter drygt 10 timmars härlig bussresa. Dessutom på resa på en så där härligt ombyggd buss så man får plats med 5 säten i raden och väldigt många rader. Och så några skrikande bäbisar på det.

Men en kan ju förstås se det som en uppvärmning inför flygresan hem imorgon :)

onsdag 27 november 2019

Vän och fiende

Ahhh! Det här livet hade jag behövt en hel månad av för att komma hem som en ny männsika (klättrande på väggarna av iver). Så synd att det inte går att visa några bilder!

Jag har hittills skaffat mig en vän och en fiende. Vännen är förstås den lilla hunden :) Poppy tror jag hon heter. Efter en morgonpromenad igår möttes jag av Poppy som prompt skulle med och bada. Det vara bara det att med lågvatten var det inte bara långt till vattenbrynet, det var sjukt långgrunt också. Men har man 1 dm långa ben (hunden alltså, inte jag) så får man börja simma ganska tidigt ändå. Jag gick och gick och hon simmade och simmade. Verkade inte som hon tänkte vända. Så jag fick nöja mig med ett bad i knädjupt vatten sittande på huk med en flämtande hund i knät. Men så är hon lite smårund också, så lite simträning gjorde nog henne gott. Sedan delade vi hängmatta hela förmiddagen :) Jag läste och hon sov tätt intill. När högvattnet kom så gick det lite lättare att bada. Men då försvann hon...



Fienden då...jo det är nån som snor min tvål nattetid! Första natten försvann den och jag funderade på om jag verkligen kan vara så tankspridd att jag skulle ha promenerat iväg med den? Jag fick en ny tvål. Igår kväll när jag kom tillbaka från middagen var den borta igen! Och då var jag säääker på att jag hade lagt den i sitt snäckskal där den hör hemma. Jag tror jag har en misstänkt. Signalementet är inte så tydligt än. Men det är nån/nåt med skarpa tänder eftersom det låter rejält när den gnager i väggarna på nätterna. Och med tanke på hur stora hål den/det har gjort så är det ingen jag skulle vilja möta i mörk gränd...
En mindre misstanke tillfaller städerskan men eftersom jag är ganska säker på att den första försvann på natten så borde jag ju kunna avskriva henne?
Men en stor fråga som kvarstår är motivet? Har denna varelse ljugit och behöver tvätta munnen? Har den ovanligt skitiga ungar? Eller är det helt enkelt en kleptoman? Men om det är det sistnämnda borde jag ju ha blivit av med fler saker.
Nå, jag ska be om en ny tvål och kanske låna ett tungt glas eller nåt. Det kan säga något ytterligare om förövarens storlek och styrka.

Idag, eller iaf hittills, är det gråväder. Så lite svalare. När jag klev ut genom dörren stod den lilla Poppy där och väntade. Hon skulle prompt med på en promenad trots att det såg ut som att de som arbetar här tyckte det var en dålig idé. Så promenaden blev inte så lång. Morgondoppet blev en repris från igår. Dvs en flämtande hund i knät en bit ut i knädjupt vatten.






Nu sitter jag och äter frukost och det har börjat regna. Men det ser redan ut att ljusna vid horisonten. Jag har lånat en bok från samlingen här, så det ska nog inte behöva bli nåt problem att fördriva den här dagen heller, oavsett väder.

Ha det så mysigt i ert novemberväder ;)

måndag 25 november 2019

Peponi

Äntligen framme! Nog för att jag förstått att det var långt hit, men hade inte riktigt funderat på om det skulle vara värt det. Men jag tror det :) Och om jag då säger att jag kuskat 7 timmar i oerhört svettig buss till Tanga och sen ytterligare en timme i taxi så förstår en hur fint det är!  Några små hyddor/stugor med utsikt över havet. Kitchiga gungor och hängmattor överallt. Givetvis en beachbar med kulörta lampor. Och där är det ingen kö vill jag lova. Bara jag här och nån som tältar. Men tältar man är man väl för snål för att hänga i baren? Så jag är nöjd. Slipper backpacker-socialisera. Den lilla efterhängsamma hunden kan jag leva med <3


Min koja

Min hund!


Min utsikt


Restaurang


Beach bar


Favoritställe



Men huvudnumret är ändå havet!! Jag hann i alla fall bada en vända innan skymningen föll. Sååå varmt. Nästan så man önskar att det kunde svalka liiiite ändå ;) I morgon ska det bli många fler dopp!!

Dagens bragd: Hade fönstret på bussen lite öppet för att överleva. Inte tyckte jag att solen sken in så mycket. Men när jag tittade mig i spegeln så insåg jag att jo då, halvsidesstekt. Totalt värdelöst skinn som inte tål utomhusbruk! Eller ens inomhus som det verkar...



söndag 24 november 2019

Anlänt Tanzania

Nu befinner jag mig i Dar es Salaam, på ett inte alltför jättesunkigt hotell. Nära busstationen var prio, eftersom jag tänker ge mig av härifrån så fort det bara går i morgon. NU ska jag nämligen semestra så där riktigt förutsägbart några dagar. Jag ska ta mig upp till en liten håla längs kusten mellan Tanga och Pangani. Där ligger nämligen Peponi resort (googla det ni!). Där ska jag glo på havet och göra ingenting i några dagar innan jag vänder hemåt på fredag.

Nåt dråpligt har jag inte att komma med idag. Flyget avfick före utsatt tid. Stannade kortare tid än beräknat på Kilimanjaros flygplats och anlände således Dar es Salaam i rysligt god tid. Att få visum gick som en dans utan kö och mitt bagage rullade in först av alla. Och utanför stod transporten redo. Det enda riktigt sunkiga var den oåterhållna nysning som en (kanske) indier placerade i nacken på mig i väntan på avstigning. F-n ta honom om jag blir sjuk...

lördag 23 november 2019

Sipi falls och vidare

Nu har jag alltså befunnit mig knappt två dygn i det normalt turisttäta Sipi falls. Mest känt antar jag för sina vattenfall och närheten till Mount Elgons nationalpark. Just nu är det nog lite lågsäsong, så jag var helt ensam på stället första natten. Förstår varför de erbjöd mig en gratisnatt här ihop med vandringspaketet. De tjänar ju några kronor på det jag äter och dricker...


Sipi falls lodge där jag bor!




Restaurangbyggnaden


Dukat för frukost åt mig med utsikt över vattenfallet.


Givetvis är de också väldigt ivriga att erbjuda guidningar hit och dit. Mina trötta fötter talade till mig och beställde kortast möjliga tur till det närmaste vattenfallet. Men det kunde jag väl ha begripit att det inte var någon bilväg ner dit direkt. Så det var bara att snöra på sig kängorna runt skavsåren igen och försöka trippa ner på hala stenar och lera en jäkla massa höjdmeter utan att ramla. Till på köpet började det regna så det blev inte precis mindre halt... Som den gentleman guiden var bröt han ett bananblad och gav mig. "Local umberella" sa han och flinade. Så trist att inte visa det på bild :)


Guide Livingston


Ja men här det ju:
The local umberella!!

Vattenfallet var häftigt, men än häftigare är det med alla som bor och odlar i dessa stupbranta sluttningar. Det finns inte en kvadratmeter som inte är uppodlad.

Jag var också på en Coffee tour i byn ovanför. Dit var det också längre att gå än mina fötter förväntade sig. Väl där jag fick göra kaffe för hand. Alltså skala, torka (nja, hit var det förstås förberett för att besöket inte skulle ta ett par veckor) skala igen, separera skal från bönor, rosta över öppen eld, mala i trämortel och slutligen dricka. Helt ok kaffe!


Sortera bort skal


Rosta


Mala


Koka och dricka


Nu beger jag mig till Entebbe för att på söndag flyga till Dar es Salaam, Tanzania :)