Halvtid

Det en manad sedan jag laemnade hemma foer Nepal och det aer en manad kvar tills jag saetter mig pa planet hemmat igen. Sa haer bjuder jag pa en halvtidsreflektion:

Det aer en manad sedan jag anlaende till Kathmandu och moettes av den fantastiska bergssiluetten och det oeronbedoevande myllret pa gatorna.

Det aer en manad sedan jag senast haelsade pa nagon med ett handslag, istaellet saetter jag ihop handflatorna som en lucia och saeger ”Namaste” sa oedmjukt jag kan.

Jag har laert mig att aeta ris, dahl (vattning linssoppa) och groensakscurry till frukost och till middag. Varje dag. Och med betoning pa ris, eftersom linssoppan anvaends som en sas och curryn bara aer ett ”litet tillbehoer”. Ibland blir det ris aeven till lunch, men da i form av t ex beaten rice, dust rice eller rispudding.  Socker aer ocksa nagot som aer bara att vaenja sig vid. Allt som aer moejligt att soetas ska soetas! 

Just a small mountain of rice.

Jag har laert mig att tolka en engelska som pratas helt utan f- och sch-ljud.

Jag har foerstatt att det verkligen aer NAERkontakt som gaeller om man vill aka kollektivt foer 2kr. Jag trodde att min sydafrikavistelse foer tio ar sedan hade laert mig aka trangt, men haer oevertraeffas det antalet passagerare med rage. Chauffoerens medhjaelpare (oftast ung mager man\pojke) har till uppgift att ropa ut var bussen gar, hantera pengarna OCH med handkraft trycka in folk i bussen. ALLA ska med!

Lite drygt halvfull, minst 8 till far plats. Skojar inte...

Vinstlotten aer att fa sitta fram!

Jag har insett att aeven ”fixed prices” aer prutbara. Jag har ocksa insett att jag aer hemskt dalig pa prutandets konst och troligtvis blir grundlurad foer det allra mesta.

Jag har accepterat det faktum att det aer helt omoejligt att bli varm inomhus. Vaerma sig kan man goera dagtid utomhus. Inomhus aer det sockor, langaermat och gaerna moessa och langkalsonger pa som gaeller. Att haenderna alltid aer kalla aer bara att vaenja sig vid eftersom det aer kallvatten som gaeller vid tvaett och disk.

Jag har heller inget emot att taecket aer tjockare aen madrassen (och det sager mer om hur tunn madrassen aer aen hur tjockt taecket aer) och att kudden knappt maerks. Det aer bara till att saetta pa sig understaellet (och ev jacka), och rulla ihop sig till en liten boll med bara naesan utanfor. Och finna denna naesa naest intill frostnupen pa morgonen.

Jag har laert mig att anpassa arbetet efter stroemtillgang snarare aen klockslag. Min vaen pannlampan goer att jag atminstone kan laesa och besoeka toaletten under det moerka timmarna.

Stearinljus funkar ocksa.

Jag foersoeker laera mig hantera min brist pa talamod. Mentaliteten haer kraever det. Man vet liksom inte om nagon kommer att infoerskaffa nagon gas till varmdusch den haer vecka eller naesta. Eller om det verkligen menar att de ska goera det ena eller det andra nu, eller in sometime, eller later, eller inte alls.

Och, gott folk. Det har gatt en manad sedan jag senast anvaende dasspapper! Och faktum aer att jag inte saknar det. (...daeremot hade ett snorpapper inte varit sa dumt i dessa foerkylningstider).

Till sist har jag fatt laera kaenna ett gaeng helt fantastiska maenniskor! Dessa maenniskor som jag nu delar mitt liv och min vardag med. Det aer helt fantastiskt hur hemma man kan kaenna sig trots att man aer borta :) Och aeven om livet haer, liksom hemma, gar lite upp och ner, sa aer jag sa haer langt vaeldigt noejd med mitt beslut att aka just hit och jag ser fram emot kommande manad!  

Fyra,

fem,

sex,

 

atta! (plus en fotograf, gissa vem?)